fredag, januari 11, 2008
Grannkärlek
Ja, jag är kanske lite ogin. Men det är något distraherande att sitta och arbeta till stön och flämtningar som tränger genom lägenhetsväggen. Inte sängar som slår i mot något utan "röster". Så tunna är tydligen mina väggar, eller högljudda mina grannar. Det hela blir steget... lustigare/mer irriterande då de verkar ha klara dagliga rutiner. Samma tid, varje dag. I Lund är två tillfällen en tradition.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar