Jobbsituation

Vad har då hänt på jobbfronten den senaste tiden? Inte mkt. Ett par ansökningar som inte ledde ngt och sedan väldans svårt att ansöka om ngt alls då jag mådde så himla illa. Och så gick tiden och graviditeten blev en faktor i jobbsökandet. Fick då sätta mig ner och fundera på vad som var bäst och viktigast, på vad som skulle fungera lång- och kortsiktigt. Och naturligtvis diskutera detta med maken. Kom fram till att "bara skaffa vilket jobb som helst" inte fungerat hittills, och antagligen inte skulle få bättre framgång nu. Vad skulle vara bäst för min framtid, för när jag skall tillbaks på arbetsmarknaden? Medan jag funderade på detta så fick jag insyn i ett projekt på jobbet som skulle ta sin början i april (och i vilket jag blivit inblandad i de förberedande stadierna). Jag pratade så med först Meghan om möjligheten för mig att vara kvar och arbeta på det (gratis) men med möjlighet till annat medvärde t.ex. utbildning, eventuellt konferenser och mer erfarenhet och ansvar. Allt så att jag, när jag ska hitta jobb igen, har en jäkla massa kött på benen. Både Meghan & Meg blev jätteenthusiastiska och jag vet att de gärna betalat mig om pengar funnits och att det värdesätter mitt arbete enormt. Så så blev det. Jag är nu forskningsassistent och får syssla med spännande projekt i samarbete med parlamentet och har två personer som stödjer och uppmuntrar mig och bryr sig om min framtid. JAg har alltså bra saker att göra till slutet av september och jag är himla nöjd. Naturligtvis hade jag varit ännu gladare med en anställning och betalt, men man måste göra det bästa av situationen, och det här blir jättebra.

I vantans tider

Huvudanledningen till avsaknaden av inlagg har varit att det som upptagit storre del av mina tankar och varande inte varit lage att skriva om och att jag matt enormt kasst de senaste manaderna. Inget att oroa sig for, jag har helt enkelt blivit pa smallen. Hepp!

Nu ar jag dock inne i min fjarde manad och det konstanta illamaende och periodiska spyandet som gjort livet till lite av ett helvete har nu borjat avta med rage (inte helt borta, men skillnaden ar enorm). Magen har ocksa borjat vaxa och forsta ultraljudet har tagits vilket gor det hela annu mer riktigt och roligt. Vi ser nu fram emot ett fortsatt graviditetsaventyr & fortsatt aventyr med en extra familjmedlem. Och jag emot att blogga nagot mer regelbundet.

Lysande knapp man kan få av lokaltraffiken

En lang paus

Av manga olika anledningar har jag inte velat blogga de senaste manaderna. Detta hoppas jag skall andras nu, sa ni fa som saknat mig och kan tankas vara intresserade. Vi forsoker pa nytt!