Ett år till

att lägga på åldern. Idag ska jag fira med hembakt morotskaka på Tingsrätten och sedan får jag följa med Gisela hem efter jobbet och fira och umgås med dem. Och så är det fint väder. Perfekt.

Hallå domstol

Jag har nu avslutat min tredje dag på praktiken jag under en vecka skall göra på tingsrätt. Förutom att jag inte haft någon röst att tala om de senaste... TRE dagarna, ja och att jag går på paracetamol, så har det varit super. Det började med en guidad tur runt det nybyggda annexet där alla förhandlingssalar m m finns (och häktet) innan vi slängdes in i aktiviteten. Vi fick svara på några mejlförfrågningar från allmännheten (iaf skissa svar åt en av notarierna - jag hoppas för guds skull att han läste igenom texten innan han skickade iväg den) och klura på vissa frågor kring mål vi skulle få vara med på dagen efter - då särskilt påföljdsfrågan. Vi fick även sitta med på förberedelse för ett boende mål. Alla på tingsrätten är mycket trevliga och snälla mot oss. Det är även trevligt att träffa Gisela på daglig basis. Lite jobbigt att ta bussen 7.30 på morgonen, men det är iaf en behaglig resa så jag har haft det rätt skönt.

Under tisdagen fick vi sitta med på brottsmålsförhandlingar: rattfylla i annat land, våld mot tjänsteman och skadegörelse. Det är fruktansvärt intressant och lärorikt att följa processen, höra och se parterna LIVE, och sedan i anslutning få ta del av dom och vissa resonemang. Initilerna i rättsfallen har liksom blivit människor och man påminns om att det är viktiga uppgifter och att det är riktiga liv som påverkas. Dessutom klarnar en del saker från studierna upp - man har liksom fått illustrationer till olika frågor och problem. En snäll rådman skjussade mig till Lund den eftermiddagen efter avslutad förhandling (han skulle ändå hit) och jag fann till min glädje - mådde trots allt inte bra - att Legal English var inställt.

Idag har vi suttit med i ännu fler brottsmål. Fortfarande lika fascinerande och lärorikt. Vi har fått smaka på inställda förhandlingar pga avsaknad av tolk (var överraskning att det behövdes), av tilltalad som fått förhinder (laga eller inte återstår att se), folk med och utan försvarare (vi fick se Per Hellsvik in action) och tolkad förhandling sant häktningsförhandling. Vi får smaka på allt. Är supernöjd att jag hamnat på Tingsrätten. Jag känner mig illa till mods dock och kan inta annat än beundra de som arbetar med detta dagligen och bibehåller sin empati och samtidigt fattar de beslut som krävs av ämbetet med sunt förnuft och enligt lag. Är inte säker på att jag hade klarat det. Jag tycker synd om många och får en klump i halsen samtidigt som jag anser att lagen behövs och att man måste bli bestraffad för sina brott. Men brottslingar är inte enkelt onda människor - de är bara vanliga människor som gjort fel. Känns viktigt att ha med sig detta oavsett framtida karriärval.

Nu är det bara två dagar kvar. Tråkigt. Skall iofs bli skönt att slippa pendla. Cyckelavstånd är bra bättre.

Är en kärring (24-25 mars)

På lördagen var vi o tittade på lägenheten. Det känns bra. Den nuvarande hyresgästen var något förvirrad, men det ska väl ordna sig. Trevligt att få ett mer fysiskt grepp om hur mitt framtida hem är. Vi tog en tur in till stan och tittade i affärer (bl a köpte vi present till bäbisen) och hade det allmänt trevligt. Jag ställer mig undrande till vissa affärers strategier dock. På HM spelades extremt hög och ansträngande musik som fick mig att bara vilja fly. Vem lockas att handla mer av det? Är de som gör det verkligen den vettiga målgruppen? Denna undran hamnar i samma fack som varför man har fruktansvärd ljussättning i omklädningsrum. Jag köper inte MER kläder för att jag ser grotesk ut medan jag provar dem. Snarare får jag känslan att inget hjälper. Lika bra att strunta. Vi gjorde goda hamburgare med gorgozola och hemgjorda lökringar till middag och jag var mycket nöjd den kvällen. På söndagen vaknade jag med halsont och denna besvär bara blev värre allt som dagen gick. När jag väl kom hem på söndag kväll ville jag inte mycket mer än att sova och äta piller (som jag inte hade *buahhhh*). Synd om mig. Som tröst fick jag dock en födelsedagspresent i förskott av Linus *hjärta*. Jag har nu en underbar t-shirt med "fördjudet med velociraptorer" tecken på. DET är kärlek det.

Old Baily (23 mars)

Man är aldrig så nördig som när man går på studiebesök UTANFÖR utbildningens ramar, på ledig tid, i en främmande (nja) stad. Inte desto mindre ägnade jag halva min fredag åt att besöka den kända brottsdomstolen i London: the Old Baily. Där var kö och svårt att få plats men som den enda personen jag var i min grupp så lyckades jag fixa in mig och jag hamnade på en mordrättegång. Det var spännande på många nivåer. Mest uppenbara var att se dessa aktiva yrkesmänniskor iklädda peruker av 1700-tals typ och stora svarta kåpor. Barockt trots att jag visste om det. Främmande kändes även att och när Juryn svors in. Dels är Jury något rätt främmande för svensk juridik, dels fick de svära vid "all mighty lord" och händerna på bibeln att fullgöra sitt uppdrag på visst sätt. Domaren hade en accent som kunde varit en parodi på Prince Charles. Försvararen var en äldre, lite korpulent, man från övre klasserna som släpigt lade fram sina argumet mot vad hans "learned friend" sagt. Detta balanserades något av att åklagaren (the crown) var en kvinna (fast det tog ett slag o märka) och typ notarien var en mörkhyad, ung kvinna. Dte kändes därför lite mindre som en tidsresa. När folk kom in i rättegångssalen bugade de för domaren ("my Lord"). Den del av rättegången jag fick bevittna handlade, förutom att Juryn svors in för att sedan genast släppas iväg på rast, om två vittnen var "inadmissible" eller ej. Detta står i skarp kontrast till den svenska fria bevisföringen och -prövningen. Fascinerande. Annan kuriosa var hur komiskt det är att höra en man som försvararen citera en av killarna i sammanhanget som sagt "Paki bastard" vilket låter helt främmande i hans mun. Appropå frågan om det kunde varit frågan om inbrott när någon meckat med en kattingång och denna man var 6 fot 2 lång (186?) sade domaren "I would have had to be a very large cat."

Les Mis (22 mars)

Efter två redovisningar under torsdag dag begav jag mig till Kastrup för att flyga SAS till London (City Airport!). Det var så civiliserat - något jag inte är bortskämd med. Vi hade bestämda platser, flyget var inte knökfullt, folk trängde sig inte galet, jag fick en dagstidning. Det lilla som gör så mycket. Jag kände mig vuxen - på ett bra sätt. Sedan är att landa på London City ljuvligt. Dels är inflygningen rent utsagt cool; helt plötsligt så flyger man rätt lågt över London stad - där är Barbican o Linus kontor, där är the Gehrkin, där är Limehouse där vi ska bo, oj nu landar vi nästan i vatten, men nej, torra land. Dels ligger flygplatsen på DLR:en med direkttåg in till Bank på 25 min för £2. Kärlek. Linus mötte upp mig vid Bank och vi åkte vidare till the West End eftersom vi hade biljetter till Les Misérables. Hihi! Jag har en lång kärlekshistoria med denna musikal. Mamma och pappa firade bröllopsdagen 1986 i London och var o såg den och hade med sig kasettbandet tillbaka. Jag lyssnade och fick historien berättad för mig och kunde så alla låtar och älskade dem. Så, när jag var 14 (skulle fylla 15) åkte vi till London och jag fick se den själv. Det var som att komma hem och jag var lycklig. Samma jul (tror jag det var) fick jag CD:n med ännu mera musik från musikalen och har lyssnat på den med samma tillgivenhet som det gamla kasettbandet. Och nu, strax före 28-årsdagen, fick jag se den återigen. Jag blev lycklig. Tycker visserligen att Javert sjöng för stackato, att Marius var för mesig, att de stressade igenom styckena på ett dåligt ätt och att man INTE får ta bort GAvrochs solosång (vilket de gjort) men är inte mindre glad för det. Ahhhhhh!

Dagar man bara inte vill (20 mars)

Vissa dagar borde jag bara inte behöva existera - både för min egen och andras skull. Det handlar om enstaka dagar på en cykel... ja i takt med månen. När jag kom hem efter att ha varit i skolan ville jag mest av allt slå folk, kanske ta till mer våld en så, sedan lägga mig under täcket o nästan gråta. Till råga på allt hade jag musarm och det gjorde superont. Och så skulle jag ha gått på legal english och haft interaktiv språkövning. Det hör väl vem som helst att det bara inte går. Sitta och prata på engelska med små jur stud på ett krysstat sätt? Jag vara redan mordlysten och behövde ingen mer motivering. Så jag skolkade och satt hemma o tjurade. Fy vad det var gött.

Trinny och Sussanah (17 mars)

Eller rättare sagt Kristina och Sofia. Vi gjorde det igen- slog våra kloka huvuden samman och granskade en garderob. Denna dagens offer var Mona och det gick bra. Mona hade massor av fina kläder så fokus hamnade på kombinera mer än slänga även om viss urgallring skedde. Det var roligt. Jag gick direkt från Mona till fest där jag åt middag, drack punch (äkta punch) pratade med bl a Johan och kom hem halv fem. Söndagen... blev dte inte mycket av.

Dumma Ryanair (16 mars)

Jag bestämde för länge sedan att inte flyga Ryanair mer. De är dumma, har osympatiska policys, dåliga villkor och jag litar inte på deras säkerhet. För det mesta är de inte heller billigare. Men så skulle jag boka biljetter i januari och var dum nog o kollade Ryan ändå - eftersom easyjet o sas just den dagen var lite att ta i. Jodå billigt pris - jag fick väl boka den ändå. Det fick jag ångra. I februari fick jag meddelandet om att flighten flyttats fram till morgonen på söndagen - lagom bra. Ville jag få pengarna åter så kunde jag få det eftersom det var så stor skillnad mellan den bokade tiden och den de bokat om mig på. Det fick jag ansöka om på ett onlineformulär. Ingen bekräftelse fick jag. Sådär i mitten av mars blev jag orolig o fyllde i formuläret igen - för säkerhets skull. Ingen bekräftelse. När tiden kom då jag borde fått besked enligt tidsramarna som lämnats vid ansökningen bestämde jag mig för att ringa. Från Sverige får man ringa en service linje på engelska (typ) som kostar 4 kr/min. Smasken. Efter mycket om o men fick jag ett släpigt svar om att jag i alla fanns i datorn som ansökande. Det var iaf något. Inte förrän den 27 mars fick jag besked om att pengarna kommer sättas in på mitt konto. Flyg inte Ryan. Deras priser täcker inte allt annat skit.

Kroppkakan (9-11 mars)

Linus kom en långhelg. Det var underbart. Att träffas till lunch på fredagen var en en lyx. Vi hade det inte bara mysigt och ovanligt mycket med tid, men vi lyckades även gå på bal. Vi var på Storaste Kroppkakan, Kalmar nations stora bal, och hade trevligt. Jag har aldrig ätit kroppkakor tidigare men kan härmed intyga att potatis, fläsk, skirat smör, grädde och lingonsylt kommer bra överens med mig. Jag åt 6,5 stycken (en halv för mycket) och kände mig mycket nöjd. Man påpekade för mig att jag skulle kommit på tredje plats i kroppkakeätartävlingen om jag medverkat. Med insikt om min tävlingsinstinkt så hade det varit en DÅLIG idé. Det räckte med den tävlingskänsla som överkom mig bara vid sidan av. Jag fick dansa lite och prata en del med gamla vänner. Det trinkades både på ombudsmannarummet och uppe i sviten. Vi försökte oss på en Maltadrink: "Sniffer"? Som gick ut på att tända eld på cointreauångor, släcka dem med handen, andas in ångorna, dricka cointreaun, snorta ännu mer cointreau i andra näsborren. Vi lyckades så där men hade trevligt ändå. Kids, don't do this at home! Söndagen var .det pizza som gällde

Mindre bra på att blogga

Jaghar varit inne i (är inne i) en period där jag haft mycket svårt att komma till skott med bloggningen. Ingen saknar egentligen mina banaliteter, men det är lite frustrerande att komma ur gängorna sådär. Får se om jag lyckas uppdatera er med mitt liv i några inlägg framöver.