Det finns en sak som är väldigt viktig för mig, även om jag kan tänka mig att det verkar rätt töntigt för andra. Det är en identitetsfråga. Jag är född i Argentina. Jag har inte varit där sedan jag flyttade därifrån som ettåring, men erkännandet av detta faktum betyder mycket för mig. Mina föräldrar är svenska, jag känner mig svensk, svenska är mitt modersmål, men det finns något utöver detta. Jag vet inte om det har blivit så viktigt eftersom "tillhörigheten" alltid varit lite oklar. Vi var i Sverige varje sommar, men vi bodde först här/där när jag var sex-sju och då bara ett kort slag och jag flyttade först hit/dit ordentligt i början av tonåren. Jag har bott massor i Sverige och vet hur saker fungerar här. Men mycket av min historia, av det som påverkar mig har inte med Sverige att göra. Vissa svenska saker känns fortfarande konstiga och det finns tillfällen då jag känner mig utanför. Paradexemplet är när det pratas barnprogram. För förutom det som visades på SVT vintern 85/86 och de program min förutseende bror spelade in och skickade till mig senare (Ebba och Didrik, Dårfinkar och dönickar, Barnens detektivbyrå och Sunes jul) är jag helt aningslös. Och det är mycket jag missat. Å andra sidan hade jag nöjet av Sport Billy (uttalat Esporrt Biiili), Burbijas och Cri-Cri. Så det är inte egentligen någon bitterhet. Jag är jätteglad för det jag haft och jag vill inte byta ut mitt liv. Det är bara att ibland känns den delen av mitt liv så långt borta (kanske därför jag inte har någon att minnas den med, i min ålder) och när jag konfronteras med det jag "missade" så blir det liksom tomt. Därför är min teori att min födelseort, erkännandet av den, blivit viktig som en symbol, en påminnelse av allt jag ahr, allt som är mitt och som varit del av att skapa mig. Att det finns, att det är minst lika verkligt som Vilse i pannkakan osv. (Det är inte bara barnprogrammen, men det är den bästa illustrationen av fenomenet.)
Varför denna utläggning? Jo, för att lite förklara det som följer. Varför det är en stor sak för mig. Varför jag går så långt i att kräva min "rätt".
Jag ska söka nytt pass. Mitt gamla är paj och går ut om några månader. Under tiden som UD fixade våra pass var det inga konstigheter och under födelseort stod alltid Buenos Aires, Argentina. Sedan skulle jag skaffa mitt första "normala" pass. Och då började det strula till sig. Reglerna är som följer: är du född i Sverige står din födelsehemort i passet dvs den ort din mor var skriven i vid din födsel (allt som oftast samma stad, eller iaf samma län, eller iaf samma land, som du faktiskt föddes i); är du född utomlands så ska din faktiska födelseort stå. Än så länge är allt enkelt. MEN, och här kommer kruxet, uppgifterna tas direkt från skatteverkets folkbokföring. Och har du en födelsehemort (var din mamma skriven i Sverige vid din födsel så har du det) så är det den som finns där. Och det har jag eftersom UD-anställda alltid är skrivna i Sverige. Oscars församling. Och visst jag bodde där några månader som sex-sjuåring. Men det är den enda kopplingen dit. Vanligtvis talar jag mig varm om folkbokföringen, personnummer och den på många sätt smidiga svenska byråkratin (i England måste du ha pass och en till två räkningar för el och vattens som "bevisar" din adress för att skaffa bibliotekskort eller hyra bil). Men i det här fallet så irriterar det rationella lånandet av information mig. Polisen anser nämligen att det som står under födelse(hem)ort alltid är det samma som det som ska stå under födelseort. Och även om man har ett pass sedan tidigare med annan information, och förklarar saken för dem, så kan de inget göra.
Så idag var jag hos polisen (som temporärt flyttat ner till mycket södra Lund på Malmövägen) och skulle skaffa nytt pass. Trodde det skulle räcka med att mitt gamla pass var rätt. Hade pratat med skatteverket som inte kan föra in min riktiga födelseort permanent i sin databas, men tyckte att polisen nog borde klara av att fixa det bara jag hade mitt gamla pass. Men icke. Så nu får jag ta mig till skattekontoret (som tyvärr var stängt nu (visste ändå inte var det låg)), få ett personbevis på vilket, manuellt, min födelseort är tillaggd, och sedan åka tillbaks till polisen. Märk väl, att det jag vill och begär är helt i enlighet med passreglerna (iaf som jag läst dem) medan den automatiska användningen av folkbokföringen skulle leda till fel. Så är det. Så får det bli. Jag får leva med att jag var gång jag ska söka nytt pass kommer att få upprepa denna processen. Och jag gör det för att det är viktigt för mig. Antar att jag får skylla mig själv. Fast det är mycket roligare att skylla på andra!
Inlägg
