Och jag som tyckte att punka räckte

Min cykel fick punka igår. Eller, jag upptäckte den iaf då. Aldrig kul då man använder sin cykel dagligen och det innebär att en enkel resa blir en mer tidskrävande promenad. Det kan man leva med. Knappt. Så jag linkar iväg tidiage än vanligt mot juridicum, tar vägen förbi den billiga cykelrepatören som just nu inte verar ha öppet, och bänkar mig för ett seminaruium i internationell förvaltingsrätt. Den akademiska kavrten blev en halvtimme. Vi försökte nå vår seminarieledare per telefon förgäves och gav så småningom upp. Inte min favoritsak i världen att slösa min tid på folk som inte dyker upp. Alltså måttligt road. Tar iaf tillfället i akt att ta cykeln till affären på Clemenstorget och lyckas både köpa cykelhjälm (min förra blev stulen... våren 2003) och lämna in cykeln på service. Lite produktivt iaf. Om än inte särsklt spännande. Nu är det bara att oja sig över att jag ingen cykel har till på torsdag eftermiddag och att jag måste ta mig in till stan flera gåger innan dess. Vojmevojmevojme. Sådana bekymmer man har!