Grillgalna

Det fina vädret är verkligen underbart - även om jag idag kankse inte njutit som jag borde. Men först hade jag faktiskt rättegångsspel (det gick bra och var roligt) och sedan var jag tvungen att städa innan jag drunknade i dammråttor. Känner mig rätt duktig eftersom jag även lyckats klämma in ett träningspass (Ki Balans - me like) idag. Nu funderar jag på vad jag ska göra tills dess att Linus kommer (ja, ja, jag VET att jag borde plugga). Ute på gräsmattan finns massor av grillsällskap sm har sommarparty. Jag har mest ont i magen.

Tillfreds

Jag vet inte riktigt varför, elle hur det gått till. Jag borde vara uppstressad, jag har massor att göra, men jag känner mig bara lugn, fin och, ja, tillfreds. Sitter och syr armbågslappar på min älsklingströja, ser solen genom fönstret (tror jag ska ta mig en prommenad efter att jag ätit något) och bara njuter av tillvaron. Våren spelar nog en viss roll, liksom att Linus kommer imorgon. Gårdagens partaj skadar inte heller. Det är härligt att leva idag.

Ojojoj

Jag blir som regel inte bakfull. Utsikten som den är nu är att morgondagen kommer att bjuda på omväxling. Vi hade ett bra trevligt och enkelt partaj där spriten flödade. Jag kommer att sova gott (hoppas jag) och förhoppningsvis inte tänka för mkt på debattspelet jag skolkar från imorgon. Goooo Senior Staff.

DÅ kanske man ska sluta köpa pizza

Det har typ hänt förrut, men inte riktigt så tydligt, och jag kan nu definitivt och officiellt säga att de känner mig på Aptiten, det lokala pizzaplejset. Jag ringde alldeles nyss för att beställa pizza (väl medveten om att jag egentligen inte alls kan motivera detta på något sätt utan att pizzaätning denna tisdagskväll är rent förkastligt). När jag beställer min pizza får jag höra följande som svar: "Jag känner igen din röst... Pariso... Nu vet jag, jag känner dig. Hur är det?" DÅ vet man att man kanske har köpt en pizza för mycket OCH att de är förbaskat trevliga nere på den kära Aptiten. NU sa jag hämta den! Hej.

The Horse of a Different Colour

Igår kväll fick jag hjälp av Sofia med fas två i Hårfärgsåterskapningen. Jag är snyggare nu, men jag är inte riktigt framme än, damn it! Det röda vill inte helt försvinna så den färgning som skulle ge mig en mörkblond grund och slingor däri blev mer mörblondröd med slingor i. Hmm. Nu skall jag blondspreja det frenetiskt ett slag (bara de får in mer blondsprej på Åhléns) och se vart det leder mig. Börjar känna, mer och mer, att det där med färgning kan vara till stor del till besvär och att jag kanske som Edgar Allan Poes korp borde utropa: "Never More". Vi får se hur länge den förutsatsen håller.