Sist jag hörde av mig hade jag ett jobb pågång på JP Morgan. Tyvärr visade sig att byråkratin skulle ta såpass lång tid (säkerhetskontroller och sådant som krävs för stora finansbanker är inte att leka med, vare sig man är inhemsk eller utländsk, det kan ta nästan en månad att cleara) och då var det inte värt för dem att ta in mig eftersom jag bara kunnat arbeta en alldeles för kort tid. Förstårligt om än frustrerande. Däremot var de såpass intresserade att jag fick lova att hålla dem uppdaterad inför nästa sommar. Och det är väl inte dumt? Jobbsökandet fortsätter även om jag inte varit jätteaktiv. Har inte hört något från de jobb jag redan sökt, men kollar aktivt på vissa hemsidor och nästa vecka skall jag anmäla mig på ännu en vikariepool samt besöka lokala arbetsförmedlingen. Håll tummarna. Som tur är har jag fått ett litet bildbehandlingsuppdrag av Pål och AF-Borgen som t o m är betalt så jag har något vettigt att göra.
Veckan som gick var rätt lugn annars. Vi såg naturligtvis Sverige-Englandmatchen. Detta gjordes på en pub och jag var rätt ensam att heja på sverige. Vi skrek alla samtidigt men skriken betydde motsatta saker. Trevligt nog förlorade vi inte och man kan fortsätta att reta engelsmännen med att de inte vunnit över oss på 38 år. Inte för att det är en jättestor tröst efter gårdagens åttondelsfinal. Pina och plåga. Men fullt naturligt. Nu är inte lika mycket hjärta investerat i turneringen i alla fall. Idag ska jag titta på england-ecuador med Anna och Jamie som är i London över helgen. Trevligt!
I Fredags var vi på en musikfestival i Hyde Park. Den håller egentligen på i fem dagar, men vi valde en dag. Massor av scener och stånd och massor av folk. Jag har aldrig tidigare sett så mycket festivalbesökare i stillettklackar och klänningar av mer elegant stuk. Men så var det inte lika grungit som t ex Hultfred. Jag satt en del vid akustiska scenen i en däckstol. Det spelades från en gammal paviljong och var rätt mysigt. Det mesta andra var rätt tråkigt, men vi var på en gig som var rätt kul DJ Shadow. Det var en DJ och några artister som bjöd på en oerhört energisk show. Alla inne i tältet dansade och stämningen var häftig. På vägen därifrån, vid marble arch, skulle vi korsa gatan när en svärm med rullskridskoåkare kom ned för gatan. De var jättemånga och verkade inte veta hur man bromsar. Lite surrealistisk.