Jag kan allmänt sätt reagera och var intolerant mot inkorrekt använding av ord eller felaktig grammatik (hur mycket detta än må innebära att jag närmar mig mästerskapet i kast av sten i glashus). Men, jag kan ändå hålla mig någorlunda på mattan vanligtvis och inte utsätta förövarna för min kritik. Jag har dock upptäckt en förändring i mina reaktioner och i min känslighet. I och med att jag nu läst ett antal år av juridik på universitetet (det blir ju t o m exjobb till våren) har jag fått en utökad kunskap om juridiska termer och detta har finjusterat min radar.
Medan jag inser att inte alla juridiska termer är helt entydigt bestämda eller är konstanta och att många har en plats i det vardagliga språkbruket, så finns det rätt många som jag rätt och slätt kan anmärka används FEL helt objektivt. Här har jag en skiftande toleransnivå. I ett vardagssamtal, mellan icke juridiskt skolade människor, eller t o m när sådana är inblandade, blir jag inte kinkig när man använder stöld för att benämna ngt som rent lagtekniskt är egenmäktigt förfarande. Det skulle endast vara drygt och irrelevant i de flesta fall (inte för att dryghet inte vanligtvis ligger nära till hands). Men, när massmedia använder sig av juridiska termer, speciellt i juridiska sammanhang (d v s när det handlar om rapportering av rättegångar, av åtal och liknande) och inte håller tungan rätt i mun, DÅ tappar jag tålamodet. Att man inte vet är ingen ursäkt. Massmedia har, enligt mig, ett även folkbildande uppdrag. Många lär sig om världen och samhället genom det de läser i tidningar, ser på nyheter eller hör på radio. Massmedia har en typ av auktoritet som kräver ansvarstagande.
Fenomenet verkar inte ovanligt. Jag kan inte påstå att jag läser tidningen särskilt noggrannt - webtidningarna är det jag använder mig av. Och jag följer inte nyheter på TV (eftersom jag inte har någon). Men ändå har jag lyckats stöta på felanvända termer flera gånger. Jag ska ge er två exempel, varav det sista fick mig att anmäla fel till tidningen. En artikel handlade om hur någon gripits för snatteri. För att ha tagit varor för ett värde av över 8.000kr. Jag inser att man till vardags tänker butiksstöld=snatteri. Men så är det inte lagtekniskt. Snatteri är en mildare form av stöld (8:2 BrB). Vad som gör en stöld mildare kan vara olika saker, men bl a handlar det om värdet av stöldgodset, och även hur stölden begåtts. Butiksstölder anses mindre allvarliga än stöld från någons person (som ofta anses vara grov). Och är det frågan om en butiksstöld på värde av under 800kr så säger praxis (NJA 2003 s. 495) att det (om inget annat förutsättningar talar emot det) bör bedömas som snatteri. Alltså ställer jag mig mycket tveksam till att det verkligen var frågan om ett snatteri i ovan nämnda fall. Det handlar liksom inte om att lätt överskrida gränsen. Och eventuell inflationsjustering är det inte heller.
Nästan värre tycker jag nästa fel är. Kanske också därför jag anmälde det, även om jag misstänker att jag viftades bort som en störig studentslyngel. Det handlade om överklagan som gjorts av de män som nyligen dömts för grov våldtäkt i Hovrätten och fått sitt nom de guerre efter ett bratigt nöjeslivscentrum i Stockholm. Tydligen hade advokaten många skäl varför resning borde beslutas av HD. Intressant. Med tanke på att resning hör till de extraordinära rättsmedlen som finns för att kunna ompröva domar som vunnit laga kraft. Oftast pga domvilla, dvs grova rättegångsfel. (RB kap 58). Resning är INTE del av den vanliga överklagandeprocessen som har sin möjliga slutstation i HD i de fall prövningstillstånd beslutas. Det är faktiskt frågan om två helt olika saker.
Detta kan verka löjligt. Men, i en bransch eller område där tekniska frågor är viktiga och kan vara avgörande och skillnaden mellan ett ord och ett annat kan få reella konsekvenser så känns det inte petigt. Och vill massmedia svänga sig med facktermer, på ett sätt som det skall verka som om det vet vad de pratar om, då får de banne mig veta vad de pratar om.
Det ironiska nu vore väl om jag gjort fel eller använt någon term lättvindigt i mitt utlägg. Jag hoppa att så inte är fallet. Men tycker fortfarande att det inte är lika hemskt som när media gör det. Jag har en väldigt liten auktoritet och publik - konsekvenserna är minimala.
Medan jag inser att inte alla juridiska termer är helt entydigt bestämda eller är konstanta och att många har en plats i det vardagliga språkbruket, så finns det rätt många som jag rätt och slätt kan anmärka används FEL helt objektivt. Här har jag en skiftande toleransnivå. I ett vardagssamtal, mellan icke juridiskt skolade människor, eller t o m när sådana är inblandade, blir jag inte kinkig när man använder stöld för att benämna ngt som rent lagtekniskt är egenmäktigt förfarande. Det skulle endast vara drygt och irrelevant i de flesta fall (inte för att dryghet inte vanligtvis ligger nära till hands). Men, när massmedia använder sig av juridiska termer, speciellt i juridiska sammanhang (d v s när det handlar om rapportering av rättegångar, av åtal och liknande) och inte håller tungan rätt i mun, DÅ tappar jag tålamodet. Att man inte vet är ingen ursäkt. Massmedia har, enligt mig, ett även folkbildande uppdrag. Många lär sig om världen och samhället genom det de läser i tidningar, ser på nyheter eller hör på radio. Massmedia har en typ av auktoritet som kräver ansvarstagande.
Fenomenet verkar inte ovanligt. Jag kan inte påstå att jag läser tidningen särskilt noggrannt - webtidningarna är det jag använder mig av. Och jag följer inte nyheter på TV (eftersom jag inte har någon). Men ändå har jag lyckats stöta på felanvända termer flera gånger. Jag ska ge er två exempel, varav det sista fick mig att anmäla fel till tidningen. En artikel handlade om hur någon gripits för snatteri. För att ha tagit varor för ett värde av över 8.000kr. Jag inser att man till vardags tänker butiksstöld=snatteri. Men så är det inte lagtekniskt. Snatteri är en mildare form av stöld (8:2 BrB). Vad som gör en stöld mildare kan vara olika saker, men bl a handlar det om värdet av stöldgodset, och även hur stölden begåtts. Butiksstölder anses mindre allvarliga än stöld från någons person (som ofta anses vara grov). Och är det frågan om en butiksstöld på värde av under 800kr så säger praxis (NJA 2003 s. 495) att det (om inget annat förutsättningar talar emot det) bör bedömas som snatteri. Alltså ställer jag mig mycket tveksam till att det verkligen var frågan om ett snatteri i ovan nämnda fall. Det handlar liksom inte om att lätt överskrida gränsen. Och eventuell inflationsjustering är det inte heller.
Nästan värre tycker jag nästa fel är. Kanske också därför jag anmälde det, även om jag misstänker att jag viftades bort som en störig studentslyngel. Det handlade om överklagan som gjorts av de män som nyligen dömts för grov våldtäkt i Hovrätten och fått sitt nom de guerre efter ett bratigt nöjeslivscentrum i Stockholm. Tydligen hade advokaten många skäl varför resning borde beslutas av HD. Intressant. Med tanke på att resning hör till de extraordinära rättsmedlen som finns för att kunna ompröva domar som vunnit laga kraft. Oftast pga domvilla, dvs grova rättegångsfel. (RB kap 58). Resning är INTE del av den vanliga överklagandeprocessen som har sin möjliga slutstation i HD i de fall prövningstillstånd beslutas. Det är faktiskt frågan om två helt olika saker.
Detta kan verka löjligt. Men, i en bransch eller område där tekniska frågor är viktiga och kan vara avgörande och skillnaden mellan ett ord och ett annat kan få reella konsekvenser så känns det inte petigt. Och vill massmedia svänga sig med facktermer, på ett sätt som det skall verka som om det vet vad de pratar om, då får de banne mig veta vad de pratar om.
Det ironiska nu vore väl om jag gjort fel eller använt någon term lättvindigt i mitt utlägg. Jag hoppa att så inte är fallet. Men tycker fortfarande att det inte är lika hemskt som när media gör det. Jag har en väldigt liten auktoritet och publik - konsekvenserna är minimala.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar