Old Baily (23 mars)

Man är aldrig så nördig som när man går på studiebesök UTANFÖR utbildningens ramar, på ledig tid, i en främmande (nja) stad. Inte desto mindre ägnade jag halva min fredag åt att besöka den kända brottsdomstolen i London: the Old Baily. Där var kö och svårt att få plats men som den enda personen jag var i min grupp så lyckades jag fixa in mig och jag hamnade på en mordrättegång. Det var spännande på många nivåer. Mest uppenbara var att se dessa aktiva yrkesmänniskor iklädda peruker av 1700-tals typ och stora svarta kåpor. Barockt trots att jag visste om det. Främmande kändes även att och när Juryn svors in. Dels är Jury något rätt främmande för svensk juridik, dels fick de svära vid "all mighty lord" och händerna på bibeln att fullgöra sitt uppdrag på visst sätt. Domaren hade en accent som kunde varit en parodi på Prince Charles. Försvararen var en äldre, lite korpulent, man från övre klasserna som släpigt lade fram sina argumet mot vad hans "learned friend" sagt. Detta balanserades något av att åklagaren (the crown) var en kvinna (fast det tog ett slag o märka) och typ notarien var en mörkhyad, ung kvinna. Dte kändes därför lite mindre som en tidsresa. När folk kom in i rättegångssalen bugade de för domaren ("my Lord"). Den del av rättegången jag fick bevittna handlade, förutom att Juryn svors in för att sedan genast släppas iväg på rast, om två vittnen var "inadmissible" eller ej. Detta står i skarp kontrast till den svenska fria bevisföringen och -prövningen. Fascinerande. Annan kuriosa var hur komiskt det är att höra en man som försvararen citera en av killarna i sammanhanget som sagt "Paki bastard" vilket låter helt främmande i hans mun. Appropå frågan om det kunde varit frågan om inbrott när någon meckat med en kattingång och denna man var 6 fot 2 lång (186?) sade domaren "I would have had to be a very large cat."