Jag satt i besöksdelen av the House of Commons från ca 15.30 till 19.00 och det var MYCKET intressant. Bland annat fick jag se en hel del av det jag läst om omsättas i verkligeheten. Som besökare sitter man i ett galleri/på en balkong med utsikt över kammaren. 
På vänster sida sitter regeringspartiet, och närmre oss sk backbenchers, och på höger oppositionen, samt närmre åslådarna fler backbenchers. Salen är liten (alla ledamöter KAN inte få plats - bara ca hälften), och det var bara en högst 20-tal ledamöterpå plats (det skiftade under eftermiddagens lopp). Mitt emmelan bänkraderna av ledamoter sitter talaren på en trätron och framför sig har han ett långbord med böcker och papper samt två lådor, en mot regeringssidan, en mot oppositionen, från vilken de seniora företrädarna håller sina anförnaden. På bordet ligger även en guldspira.
Första 10 minutrana presenterades, det jag tolkade som, en Private Member's Bill under 10-minutersregeln som accepterades som intagen i parlamentet och nu ska den bara genom resten av processen.
Efter det påbörjades en debatt, som begränsats till en timme, angånde möjligheten att ta sig igenom ALLA lagtisfningsstadier i the House of Commons under en och samma dag, alltså före kl 22 igår. Detta är inte brukligt, men kan motiveras av extra brådksande lagstifning. I detta fall handlade det om Vittnesanonymitet i rättegångar. Högsta domstolen hade nämligen i slutet av juni kommit fram till att den hittills välanvända anonymitetsordern som använts med tro att den tilläts av Common Law inte alls var lagenlig (iaf inte i den utstrcäkning den anvönts) och att det tydligen fanns en lucka i lagstifningen som Parlamentet borde ta tag i. Regeringen hade därför i torsdags presenterat sin proposition som de nu ville behandla helt under gårdagen för att den skulle hinna behandlas av House of Lords och få det kungliga godkännandet innan sommaruppehållet som börjar den 22 juli. Anldningen till att frågan ansågs brådksande var den mängd av rättegångar som påbörjats men som skulle påverkas av Högsta domstolens beslut. Frågan debatterades iaf hett, och många ansåg att den behövde bli klar före uppehållet, men att en enda dag var alldeles för kort tid. En av de detaljer som verkade göra det hela mer acceptablet var att regeringen var beredda att inkluder en sk sunset clause i propositionen, dvs en klausul som tdsbegränsdae lagens giltighet. Sake skulle nämligen behandlas mer grundligt i en planerad lag nästa session. Så var dte dags för omröstning om schemat. "All for say aye" - "Aye!", "All aganst say no" - "NOOOOO". Efetrsom beslutetinte kudne tas med acklamation fick det ske en division. Då går ledamöterna ut i en lbby där de fysiskt får ställa sig i en ja- eller nejhörna. Eftersom röstresultatet var runt 280 mot 140 antar jag att eldamöter somarbetade annorstädes i byggnade kom ned för omröstningens skull.
Så blev det alltså att förslaget kom in i sin andra läsning, då man debatterar de grundläggande principerna för lagen. Detta gjordes under tre timmar (begränsat i förväg) på ett överaskand eunderhållande och engagerat sätt. Liksom emd domstolen så överaskar detta hyperformella ramverk med avslappnat innehåll. Alla sitter/står så nära varandra att det känns som ett riktig samtal. Dessutom är det så att en eldamot kan avryta sig själv mitt i ett anförande, i en mening, för att låta ngn replikera. Den som vill tala ställer sig upp och säger sitt, medan den andra sätter sig ett kort slag innan det är dags att fortsätta. Detta innebär att replikbytet blir kvickt och det flyter rätt bra. Naturligtvis tackar den som fått lova att avbryta för detta på ett mycket artigt sätt. Tilltala andra leadmöter görs genom att säga "the Honorable member for Stoke-on-Trent (t ex)", men är man i samma parti får man säga "My Honorable friend". Äve här märkte man av humorn och en lätt respektlöston (irreverant är det ord jag ville använda). En man som talade avbröt sig själv och sa:
Kände mig även duktig när jag satt och lyssnade på argumentationen kring lagförslaget och jag frågade mig varför inte Europakonventione för mänskliga rättigheter kommit upp. Jag mindes starkt från min processrättstermin att vi diskuterat anonyma vittnen och det i frhållande till konventione. Och mycket riktigt, efter ytterligare ett slag kom detta upp. SÅ NÖJD jag kände mig.
Efter en intressant diskussion var det dags att fatta beslut. Talmannen (vi det här laget en tredje: madame deputy speaker) sade "Order, order" och kallade på ledamöterna att säga Aye eller No. Andra läsningen gick igenom och hon sa "The Ayes have it, the Ayes have it." Så var det dags för nästa steg, the Committee Stage. Vanligtvis hänvisas en proposition till en kommitee (ett utskott) för nogrann och detaljerad genomgång (med möjlighet för ändringar) efter andra läsningen. I vissa fall är frågan så viktigt att man gör detta i kammaren, i andra fall (som när man ska göra allt smama dag) måste det göras trots att frågan aknske inte riktigt är så viktig. Så var det här. Inför kommittesteget kom en clerk in och bugade, flyttade den spiran till en ställning under bordet, och backade ut. Talmannen satte sig i anslutning till detta nede på en stol istället för på tronen. Måste vara en av dess formaliteter. Så började genom gång av paragraf efetr pargaraf. De två första togs direk med acklamation, men den tredje var kontroversiell och många ändringar var förslagna. Så det blev debatt. Då var klockan s mycket coh jag så hungrig att jag beslöt mig för att gå. Men jag har kunnat se nu på förmiddagen, i Hansard Reporten, att den kom förbi kommitten och sedan även den tredje läsningen som är det som krävs innan det kan skickas till House of Lords för deras genomgång.
Det var en oerhört lärorik dag och jag är nöjd att jag tog mig tiden. Men cad utmattad jag var!
På vänster sida sitter regeringspartiet, och närmre oss sk backbenchers, och på höger oppositionen, samt närmre åslådarna fler backbenchers. Salen är liten (alla ledamöter KAN inte få plats - bara ca hälften), och det var bara en högst 20-tal ledamöterpå plats (det skiftade under eftermiddagens lopp). Mitt emmelan bänkraderna av ledamoter sitter talaren på en trätron och framför sig har han ett långbord med böcker och papper samt två lådor, en mot regeringssidan, en mot oppositionen, från vilken de seniora företrädarna håller sina anförnaden. På bordet ligger även en guldspira.Första 10 minutrana presenterades, det jag tolkade som, en Private Member's Bill under 10-minutersregeln som accepterades som intagen i parlamentet och nu ska den bara genom resten av processen.
Efter det påbörjades en debatt, som begränsats till en timme, angånde möjligheten att ta sig igenom ALLA lagtisfningsstadier i the House of Commons under en och samma dag, alltså före kl 22 igår. Detta är inte brukligt, men kan motiveras av extra brådksande lagstifning. I detta fall handlade det om Vittnesanonymitet i rättegångar. Högsta domstolen hade nämligen i slutet av juni kommit fram till att den hittills välanvända anonymitetsordern som använts med tro att den tilläts av Common Law inte alls var lagenlig (iaf inte i den utstrcäkning den anvönts) och att det tydligen fanns en lucka i lagstifningen som Parlamentet borde ta tag i. Regeringen hade därför i torsdags presenterat sin proposition som de nu ville behandla helt under gårdagen för att den skulle hinna behandlas av House of Lords och få det kungliga godkännandet innan sommaruppehållet som börjar den 22 juli. Anldningen till att frågan ansågs brådksande var den mängd av rättegångar som påbörjats men som skulle påverkas av Högsta domstolens beslut. Frågan debatterades iaf hett, och många ansåg att den behövde bli klar före uppehållet, men att en enda dag var alldeles för kort tid. En av de detaljer som verkade göra det hela mer acceptablet var att regeringen var beredda att inkluder en sk sunset clause i propositionen, dvs en klausul som tdsbegränsdae lagens giltighet. Sake skulle nämligen behandlas mer grundligt i en planerad lag nästa session. Så var dte dags för omröstning om schemat. "All for say aye" - "Aye!", "All aganst say no" - "NOOOOO". Efetrsom beslutetinte kudne tas med acklamation fick det ske en division. Då går ledamöterna ut i en lbby där de fysiskt får ställa sig i en ja- eller nejhörna. Eftersom röstresultatet var runt 280 mot 140 antar jag att eldamöter somarbetade annorstädes i byggnade kom ned för omröstningens skull.
Så blev det alltså att förslaget kom in i sin andra läsning, då man debatterar de grundläggande principerna för lagen. Detta gjordes under tre timmar (begränsat i förväg) på ett överaskand eunderhållande och engagerat sätt. Liksom emd domstolen så överaskar detta hyperformella ramverk med avslappnat innehåll. Alla sitter/står så nära varandra att det känns som ett riktig samtal. Dessutom är det så att en eldamot kan avryta sig själv mitt i ett anförande, i en mening, för att låta ngn replikera. Den som vill tala ställer sig upp och säger sitt, medan den andra sätter sig ett kort slag innan det är dags att fortsätta. Detta innebär att replikbytet blir kvickt och det flyter rätt bra. Naturligtvis tackar den som fått lova att avbryta för detta på ett mycket artigt sätt. Tilltala andra leadmöter görs genom att säga "the Honorable member for Stoke-on-Trent (t ex)", men är man i samma parti får man säga "My Honorable friend". Äve här märkte man av humorn och en lätt respektlöston (irreverant är det ord jag ville använda). En man som talade avbröt sig själv och sa:
Mr. Edward Garnier (Harborough) (Con): [ Interruption. ] If the Home Secretary would keep her mouth shut briefly, we could get on. [Hon. Members: “Oh!”] I mean that quite seriously, Mr. Speaker—
Mr. Speaker: Order. We must have temperate conversation and language. The important thing is that I am listening to the hon. and learned Gentleman.
Mr. Garnier: I could not be more grateful, Mr. Speaker.
Kände mig även duktig när jag satt och lyssnade på argumentationen kring lagförslaget och jag frågade mig varför inte Europakonventione för mänskliga rättigheter kommit upp. Jag mindes starkt från min processrättstermin att vi diskuterat anonyma vittnen och det i frhållande till konventione. Och mycket riktigt, efter ytterligare ett slag kom detta upp. SÅ NÖJD jag kände mig.
Efter en intressant diskussion var det dags att fatta beslut. Talmannen (vi det här laget en tredje: madame deputy speaker) sade "Order, order" och kallade på ledamöterna att säga Aye eller No. Andra läsningen gick igenom och hon sa "The Ayes have it, the Ayes have it." Så var det dags för nästa steg, the Committee Stage. Vanligtvis hänvisas en proposition till en kommitee (ett utskott) för nogrann och detaljerad genomgång (med möjlighet för ändringar) efter andra läsningen. I vissa fall är frågan så viktigt att man gör detta i kammaren, i andra fall (som när man ska göra allt smama dag) måste det göras trots att frågan aknske inte riktigt är så viktig. Så var det här. Inför kommittesteget kom en clerk in och bugade, flyttade den spiran till en ställning under bordet, och backade ut. Talmannen satte sig i anslutning till detta nede på en stol istället för på tronen. Måste vara en av dess formaliteter. Så började genom gång av paragraf efetr pargaraf. De två första togs direk med acklamation, men den tredje var kontroversiell och många ändringar var förslagna. Så det blev debatt. Då var klockan s mycket coh jag så hungrig att jag beslöt mig för att gå. Men jag har kunnat se nu på förmiddagen, i Hansard Reporten, att den kom förbi kommitten och sedan även den tredje läsningen som är det som krävs innan det kan skickas till House of Lords för deras genomgång.
Det var en oerhört lärorik dag och jag är nöjd att jag tog mig tiden. Men cad utmattad jag var!
Inlägg
2 kommentarer:
Wow. Spännande! En cool värld att få inblick i...
Kram!!!
Spännande var det. Och många intryck. Roligt att du orkade läsa! :) KRAM
Skicka en kommentar