Med nöd och näppe fick jag plats i en av de två salarna där the Appellate Committee of the House of Lords (hälften av dem) hade förhanding. Det var spännande att ebskåda och lyssna på både ur ren processuell synvinkel samt ur materiell. Förhandlingen rörde typ riksåklagaren (eler liknandes) nedläggning av ett åtal efter hot från Saudiarabien. Den advokat jag fick tillfälle att lyssna på la fra argumentation kring att nedläggning av åtal pga hot skulle vara ett brott mot the Rule of Law, utom i vissa mkt begränsade undantagsfall, och att dessa skulleidentifieras mha the strikt necessity test.
Salen var rätt liten, träpanel på nedre hälften av väggarna, träinlägg på den övre halvan som sammansmalt med trävalv i taket. Mkt nygotiskt. På väggarna fanns även röda sammetstapeter emd guldinfattade mönster. Längst fram, under ett porträtt av Kung Harolds begravning) fanns bord uppstälda i en flack halvcirkel där domarna så småningom satte sig. Precis framför dessa, med en tunn träbarriär i mellan, satt advokaterna i sina peruker och kåpor (det fanns två olika typer - och jag gissar att den ena var mer senior då det var de som talade och satt längst fram som bar dessa) samt tillalade/målsägande alt svarande/kärande. Därbokom fanns fyra rader av sittplatser, utan bord, för besökare av olika slag, bla jag själv. I rummet fanns även två sekreterare och två clerks i frack som fixade saker.
När domarna kom in i rummet prick 10.30 (iklädda VANLIGA arbetskläder) fick vi alla ställa oss upp, buga lite lätt för domarna, och sätta oss först när de satt sig. Ngn sa ngt snabbt och otydligt och så var det pang på rödbetab, den ene advokaten atte igång direkt emd sitt anförande. Under anförandet tilltalade han domaran som "the committee" och "milords, milady" (för jag har fått se den enda HD domaren som varit vinna httills! Baroness Hale of Richmond). Han förde sitt resonemang och änvisade vid olika tillfällen till både avgöranden, doktrin (Dicey), samt tom en föreläsning där man hänsviat till Locke. Ibland blev han avbruten av domarna mitt i ett flöde för att besvara frågor och förtydliga sina påståenden. Trots alla formaliteter och den gammalmodiga miljön var stämingen rätt avslappnad och det skämtades t o m. Både från advokaten coh domarnas håll. Torr humor och ironi genomsyrar detta sammhälle. :)
Salen var rätt liten, träpanel på nedre hälften av väggarna, träinlägg på den övre halvan som sammansmalt med trävalv i taket. Mkt nygotiskt. På väggarna fanns även röda sammetstapeter emd guldinfattade mönster. Längst fram, under ett porträtt av Kung Harolds begravning) fanns bord uppstälda i en flack halvcirkel där domarna så småningom satte sig. Precis framför dessa, med en tunn träbarriär i mellan, satt advokaterna i sina peruker och kåpor (det fanns två olika typer - och jag gissar att den ena var mer senior då det var de som talade och satt längst fram som bar dessa) samt tillalade/målsägande alt svarande/kärande. Därbokom fanns fyra rader av sittplatser, utan bord, för besökare av olika slag, bla jag själv. I rummet fanns även två sekreterare och två clerks i frack som fixade saker.
När domarna kom in i rummet prick 10.30 (iklädda VANLIGA arbetskläder) fick vi alla ställa oss upp, buga lite lätt för domarna, och sätta oss först när de satt sig. Ngn sa ngt snabbt och otydligt och så var det pang på rödbetab, den ene advokaten atte igång direkt emd sitt anförande. Under anförandet tilltalade han domaran som "the committee" och "milords, milady" (för jag har fått se den enda HD domaren som varit vinna httills! Baroness Hale of Richmond). Han förde sitt resonemang och änvisade vid olika tillfällen till både avgöranden, doktrin (Dicey), samt tom en föreläsning där man hänsviat till Locke. Ibland blev han avbruten av domarna mitt i ett flöde för att besvara frågor och förtydliga sina påståenden. Trots alla formaliteter och den gammalmodiga miljön var stämingen rätt avslappnad och det skämtades t o m. Både från advokaten coh domarnas håll. Torr humor och ironi genomsyrar detta sammhälle. :)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar