Man tror inte det är sant

Jag ringer till vårdcentralen för att få lite koll på statusen för de två remisser som skulle ordnas åt mig enligt vad vi kom fram till på läkarbesök i början av oktober. Jag skulle få mina leder röntgade för att se om de är svullna då jag haft återkommande och rejäl ledvärk i typ 1,5-2 år och ingen reumatisk faktor hittats i mitt blodprov från läkarbesöket före. Jag skulle antingen få remiss till Koagulationslaboratoriet vid MAS, eller återkallas till vårdcentralen, för att äntligen få reda på om jag har von Willebrandts eller inte, då det är rätt praktiskt att veta om man lider av en blödningssjukdom för framtida och eventuella operationer och förlossningar och eftersom ALLA i min familj, utom jag, testats OCH jag haft vissa besvär med näsblod och menstruation. Rimliga krav som skulle tillgodoses. Eftersom jag vet att köerna är långa i sjukvården och jag inte är akut sjuk så praktiserar jag tålamod. Jag tänker, det kommer nog snart ett besked. Då flytten närmar sig med stormsteg började jag känna att det skulle vara bra att veta hur saker låg till. Så här verkar det ligga till: Läkaren har inte skrivit någon av remisserna. Det verkar inte finnas några noteringar om det vi pratade om. Jag är inte särskilt nöjd, jag är rätt arg. Jag är förbannad och har INGET förtroende förr sjukvården (ja, alla under en kam). Nu har jag fått en telefontid på fredag med läkaren. Vi får se vad som kommer fram då. Men tillsvidare är jag INTE imponerad.