Glädje i misären

Hälsan är dte inte bättre i men det ska jag inte gå in på utan jag ska berätta om något trevligt som hände idag. Jag stod i kön till recpetionen i skolan för att boka ett grupprum när det blev min tur. Jag hade inte vänt mig om, mot disken ns, när jag hörde "Hej Kristina!" till min stora överaskning. Jag såg på den som sagt det, som stod bakom disken, och tänkte "Var fan känner jag honom ifrån?". Det bästa jag kunde säga var - "Hur är det?". Då berättade han att han hjälpt mig flera gånger förut och kommer ihåg mitt namn, bl a eftersom jag har ett ovanligt efternamn. Och för att jag brukar vara trevlig. Och vet ni vad. Det gjorde mig jätteglad. Jag vil inte gå omkring och varahuritigglad hela tiden. Men jag känner stolthet och nöje i att vara ihågkommen som en positiv upplevelse. Så glad och ryggontande gick jag därifrån mot bussen hem och köpte en mjukglass (cookies and cream) på vägen. Bästa lunchen.