Forts på Det Stora Magmysteriet

Efter att ha fått ASDA-leverensen en timme försenad och ngt förvirrad (det var första dagen) ringde jag upp sjukvårdspllysningen. I Sverige. Men de är ju så bra ju! Fick prata med en jätterar syster som var hjälpsam och som sa att jag var tvungen att gå till akuten. Bra med besked, men mindre roligt, fick jag med mig Linus till Royal London Hospital i Whitechapel där år akut finns. SAMT en s k walk-in center. Dit går man utan att beställa tid för div åkommor och det är gratis. Vi beslöt oss för att börja där och det gjorde vi rätt i. Det gick smidigt och fort och jag hamnade efter ett rätt kort slag hos en läkare som helt ostressat och med stor omtanke tog min historia, min temp, tetsade mitt kissprov och undersökte mig. Hon konsulterade t o m sin kollega! Ingen gång kände jag mig i vägen eller som om jag tog upp deras tid i onödan. Till slut valde hon att släppa hem mig, men med löfte om att återkomma om dte blir värre då dte finns en liten risk att dte kan vara blindtarmen. SNabbt, smidigt och trevligt. Känner inte längre någpn som helst oror för att ta kontakt med sjukvården här. Lokaerna må vara lite skabbigare än vad jag är van vid, men jag kände mig mer omhändertagen denna gång än på många, många år i Sverige. Så nu är jag hemma och alldeles matt efter bussresan (ja, jag tog bussen både dit och tillbaks) och ska vila framför TV:n.

Har f ö fått svar från institutet. De ska kolla mitt CV vis-à-vis praktikansökningar. Det ni.