Dagens hjälte, typ

En sak glömde jag säga angående morgonens projektpresenation som generellt sett inte kändes hundra. Jag var duktig, på ett praktiskt sätt.

Datorerna på Jurdicum har varit minst sagt otillförlitiga på sistone, liksom skrivarna, så jag var inte förvånad när jag inget kunde skriva ut imorse, men ändå lite besvärad av att studentinloggningen inte tycktes fungera. Eftersom den behövs för powerpointpresentationer i klassrummet (jag är fortfarande inte övertygad om PPP:ns förträfflighet) kändes det lite besvärligt. Jag förvarnade läraren som trodde allt var ok så han kunde logga in. Men icke! Folk började förlika sig med att en stor del av arbetet skulle förbi oanvänt när jag viskade till läraren att man kanske kunde använda hans inloggning, om man hade PPP:n på mejlen? Javisst! Sedan visade sig att projektorbilden var konstigt bekuren så vi inte kunde se första gruppens hela presentation. Under pausen hoppade jag upp på bordet under och pillade för att kolla om det kunde hjälpa. Nej, det var ngt annat på tok. Jag gick då fram och kollade knapparna på den väggfasta fjärrkontrollen och beslöt mig för att testa det gamla hederliga: stäng av, sätt på. Och tror ni inte det fungerade! (Visserligen fick jag i min omtöckning klättra upp igen för att pilla tillbaks projektorn, men det gjorde mig bara coolare.) Simsallabim så var allt i sin ordning och föredragen kunde fortgå som de borde. Och av någon töntig anledning får detta, och det faktum att ingen annan tog initiativ att lösa problemen elelr iaf kom på ngn lösning, mig att vara oerhört nöjd med mig själv. Jag tycker helt enkelt att jag är bra. LAgom mycket självgodhet?