
Det är jag det. Känns i alla fall så när jag sitter på min tysta (typ) kammare och hör mig själv... andas (kan vara att ta i - borde man inte få i sig mer luft när man gör det?) eller väsa. Det enda bra med den här förkylningen är att alla mina andra bekymmer tycks ha försvunnit i och med att snuvan bröt sig lös. Nu kolamazarin och lite skönlitteratur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar