Så arg man kan bli

Idag blev jag fruktansvärt sur. Allt bara blev fel. Jag begav mig till Lewisham (några sationer söder ut) för att handla på Argos, det ställe jag fått tips om för födelsedagspresenten till Linus. Jag hade kollat att den fanns på nätet, t o m att den fanns just i den affären. Jag hade dock missat vad det var för typ av affär. Principen är enkel och egentligen smart. De har en katalog (i papper elelr nätburen) med ALLA varor. Man noterar vilka varor man vill ha med ett katalognummer, man lämnar in en lapp i kassan där informationen förs in i systemet och man betalar, manväntar på att det skall bli ens tur att hämta ut sina varor som finns i ett stort lager. Konceptet är att det blir billigare på dett vis för företag och kunder. Reko. När det fungerar. I lokalen finns något höga bord med laminerade kataloger, noteringspapper, pennor och en liten maskin för att kolla om varan finns inne. Smidigt om man kan hitta varan. Det kunde inte jag. Jag letade lite på frihand först. Sedan gick jag igenom de avdelningar som kändes relevanta ordentligt. Sedan gick jag igenom innehållsföteckningen post för post och kolla upp de sidor som med lite fantasi kunde vara använbara. Sedan gick jag igenom hela katalogen sida för sida. Tilläggas bör att borden var, liksom många köksbänkar, inte poportionerade för folk längre än 160 cm. Kanske 170 cm. Min nacke blev stelare och stelare, jag blev mer och mer desperat. Jag kunde inte hitta någon som kunde hjälpa mig så jag gick till kassan och tänkte att de kanske skulle kunna hjälpa mig. Jag förklarade situationen och som hjälp fick jag... en katalog. Hon kunde inte göra något mer för mig. Utan katalognummer var det kört. (Senare såg jag att det fanns en kundservicebänk (liten). Visst borde jag ha sett den, men det hade kanske varit ännu mer påkallat att hänvis mig dit.) Då ringde jag till mamma och pappa. Störde dem i deras fredagsmiddag med min Gudfar och hans hustru för att be dem kolla upp katalognummret på nätet. Det tog 1, högst 2 minuter. Men det tog inte slut där. Ställde mig i kassakön ännu en gång. Denna gång hade jag nummret men mitt kort funerade inte. I Englad har man övergått till chips i kortet, inte magnetremsa, och deras magnetremseavläsare fungerar nu sporadiskt. Så jag fick gå ut till en bankomat. Tredje gången gilt. Just det, priset på hemsidan stämde inte överens med priset i affären. Det var dubbelt så högt. Men vid det laget orkade jag bara inte mer. Förresten var det varmt som satan idag igen. På tåget på vägen hem skulle jag äta en nektarin och den sprutade så när jag satte tänderna i den så att jag fläckade ner alla mina kläder och fönsterrutan i tåget. Pricken över I:et?

Detta var inte det minsta intressant men jag blev så putt och det är det mest intressanta som hänt idag.