Underligt men trevligt

Igår kväll var vi på besök hos våra nya grannar, en fransman och en bulgariska. Jag har en splittrad känsla för att lära känna grannarna. Å ena sidan är det trevligt med en social tillvaro, och storstadsanonymiteten är ibland skrämmande, å andra sidan är det jobbigt med social tillvaro och storstadanonymiteten kan vara praktisk och behaglig. Kort sagt: grannar är svåra att dumpa och ignorera när man väl påbörjat en relation. Vi hade dock trevligt under de en till två timmarna vi tillbringade där. Jag tror inte jag träffat mina nya bästa vänner, men jag känne ringet behov att undvika dem i korrideoren heller. Som alltid lite besvärligt när sncksen är tomatprydda och det bjuds på vin (som jag takar nej till och ger upphov till spekulationer - ärligt talat, man borde kunna få tacka ej till alkholo, av vilket slag det än må vara, utan att det vore en så stor grej, eller att det gav folk "rätten" att ställa frågor). Håhåjaja. Långt hem var det iaf inte.