Isch

Ja, shoppingrundan igår kan antingen benämnas helt misslyckad eller ovanligt god beroende på perspektiv. Jag hittade INGET jag ville ha. (Ok, en kappa för 70 pund, och då var det hava priset. I don't think so.) Så jag har alla julklappspengar kvar och kan spara dem ils jag hittar något jag vill ha. Det är faktiskt bra. Man ska inte forcera klädhandling bara för att det är rea. De flesta kläderna var oformliga och skulle mest se bra u på jättesmala, rakformade små flickor. Sådana som kan klä sig i säck och inte se otympliga och gravida ut. SÅdan jag aldrig kommer att vara eller vill vara för den delen (utom när jag tittar på GAP-kläderna och är så sugen så sugen). Till det hela hör att jag befinner mig i min högsta viktklass någonsin, och att kroppsmåtten följt denna siffra åt. Jag är obekväm och vill komma härifårn (det handlar inte om många kilo egentligen men ändå) men det hela känns motigt just nu. När man gick upp som mest under en tid utan aptit och då man tränade mer än vanligt så känns det lite hopplöst liksom. Men så läste jag att stress har en fettsamlande effekt. Då har jag iaf det att skylla på. Under tiden bor jag i min baggyjeans som är mina enda bekväma byxor förutom mjukisbyxorna. Detta får bli ett vårprojekt. Och tills dess att jag känner mig mer bekväm är jag inte heller särskilt sugen på att köpa kläder heller. Faktiskt. Urk. Jag hatar att klaga på min kropp, men så är det bara just nu.