Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag föddes i Buenos Aires i slutet av 70-talet av svenska föräldrar. Traditionsenligt har flickor födda i Latinamerika av europeiskt ursprung (vanligtvis av spanskt ursprung födda i ‘kolonierna’) kallats för criollitas, d v s små kreolskor. Denna benämning fastnade föräldrarna för och jag blev så deras criollita.
Är nu inne på mitt tredje årtionde, mycket relativt nygift, snart mamma för första gången och bor i London. Tog efter många akademiska (och andra) omvägar min Jur Kand i februari 2009 och har varit på en lång jakt efter stimulerande arbete innom intressesfären. Som den statsrättsliga (och komparativa) jurist jag är söker jag efter arbete inriktat på parlamentet här på ena eller andra sättet (drömmen vore dock House of Commons Library t ex) och har i ett led till detta praktiserat på två forskningsenheter inriktade på detta fält med förhoppningarom att lära mig saker samt bli mer attraktiv för önskvärda presumptiva arbetsgivare. Jakten fortsätter… men under tiden håller jag hus på UCL. Att ta examen recessionsåret 2009 var inte den bästa tajmingen någonsin… Annars finner jag störst njutning i mat(lagning), böcker och mina nära och kära. Till detta gillar jag skarpt att rita och skapa men det blir inte alltid av. Hoppas på mer sådant. Vad mer? Är ordblind (dvs varning för stavfel) och överanvänder paranteser.
5 kommentarer:
Vännen! Vad tråkigt att höra, tänker på dig. Du vet var jag finns om du vill prata, önskar du var närmre så jag kunde krama dig.
Tack så mycket. En virtuell kram räcker långt. Det är ok.
En stor virtuell kram från anna också! Tråkiga nyheter, men som du säger kanske det finns viss tröst i att hon var såpass gammal och sjuk. Förstår att det måste kännas konstigt och ledsamt. Jag har de stora turen att få krama dig på riktigt om en dryg vecka!
Ja! Snart ska jag få äkta annakram och kanske lite freddydräggel? PoK!
Ja, det gör mig ont att höra. Men som sagt kan man kanske finna tröst i att hon var såpass gammal och mådde dåligt. Det kan nog vara ganska skönt att dö då tror jag - det brukar min mormor säga att det ska bli. Men det är ändå konstigt så klart. Blir så märkligt när de äldre försvinner och man själv flyttar upp en generation på nåt vis...
Kram!
Skicka en kommentar