Varför?

En sak som faktiskt gör mig lite ledsen och som tyvärr vanligtvis gör sig extra mycket påmind i Stockholm är avsaknad av enkel hövlighet. Folk beter sig ofta oartigt och demonstrativt. Det är så onödigt. Och jag blir arg och ledsen. Ett exempel är när jag igår besökte Akademibokhandeln på Mäster Samulesgatan. Det är julrush och därför mycket trångt och folk är stressade. Det är därför lätt hänt att två människor, med gemensamt ansvar, går in i varandra, eller nästan gör det. Det är jobbigt, men det bästa man kan göra är att be varandra om ursäkt, le och fortsätta med sina ärenden. Det är naturligtvis INTE vad som händer. När jag och en man NÄSTAN krockar ber jag om ursäkt (jag kunde ha sett mig för) och försöker le vänligt. Han däremot (som också kunde sett sig för och haft mindre bråttom) tittar på mig förfärat som jag är en idiot, grimaserar och rullar på ögonen. Inte ett ord säger hand. Han ber inte om ursäkt, och han har heller inte hyvs nog att godta min. Det är ändå det minsta man kan begära! Att inte godta en ärligt menad ursäkt (man gör misstag!) tycler jag nästan är höjden av oartighet... Jag har varit med om det förut. Önskar bara att jag behållit fattningen och sagt det till honom... Det hade han förtjänat. Undrar vad Magdalena Ribbing hade sagt?