tisdag, december 11, 2007

Störigt

Som jag berättat tidigare har jag valt att inte fortsätta på den stresshanteringskurs jag påbörjade (vilket konkret innebär att jag inte gick på det sista av tre tillfällen). Detta för att jag inte tyckte upplägget passade mig. Jag hörde av mig till kursledningen för att berätta, varpå de föreslog att jag skulle utnyttja mig av enskilda samtal istället. Tack för tipset sa jag, men det gör jag redan. Mycket nöjd var jag då jag kände att jag fattat rätt beslut och följ de råd min kurator givit ig: du bestämmer, du vet bäst vad gäller dig, och gör du något för dig själv så är det bara dina egna förväntningar och krav som är relevanta.

Idag ringde min kurator och var tvungen att ställa in min tid idag pga sjukdom. Inga problem - snarare skönt då jag är stressad av mitt nuvarande PM och hellre lägger tid på det just u. MEN, så kom det fram en sak. Tydligen hade kursledaren utryckt oro för hur dåligt jag mår till min kurator. Detta kan endast grunda sig på det jag sa under mötena (vilket första var relativt dåligt, men ändå samlat och inte exceptionellt, och sedan var bättre) eller det faktum att jag inte kunnat tillgodogöra mig kursen (som var förklädd gruppterapi). Och detta gör mig arg. Jag erkänner att jag inte mår bra rent allmänt, visst, men så illa är det inte. Framför allt inte nu jämfört med för 1,5 månad sedan. Och det vet min kurator också - varför skulle jag annars spendera 60kr per tillfälle på att gå dit? Och då anser jag att det är fräckt och "presumptious" att lägga denna status på mig på den grund hon hade. Att tolka mitt mogna beslut att inte gå för att det inte var bra för mig (trots kuratorns förväntningar och att jag anmält mig osv) som ett tecken på att jag verkligen inte mådde bra. Att jag inte ville vara där för att jag inte "klarar av" min situation! Kan det inte vara så att olika former passar olika människor? Att jag helt enkelt tyckte kursen var kass? Mutter mutter. 

Saker som gör mig arg: att bli omyndigförklarad och få känslor pålagda på sig.

Risken finns att jag här inte varit så diskret som jag bord när man offentligt skriver om sitt liv och andra människor. Det kan jag leva med just nu.

Inga kommentarer: