Så gör man sitt bästa för att kvalificera sig till titeln: Friskus. Jag och Rikard gav oss på ännu en cykelutflykt, men denna gång ännu längre och kustnära. Vi var ute från 10 på förmiddagen till c:a halv sju på kvällen. Vi cyklade visserligen inte HELA tiden, men länge nog. Vi lyckades faktiskt avverka 5 kommuner under dagen: Lund, Staffanstorp, Burlöv, Malmö (av misstag), Lomma och sedantillbaks till Lund. är kan ni ana vår cykelväg - snett ut till kusten via Burlöv, upp längst kusten via Lomma och till Bjerred och sen tillbaks hem. Vi cyklade lite vilse men det skyller jag på ombyggnader här och där... Solen sken och det var rätt varmt. Underbart (förutom lite för ihärdig vind - iaf på vägen ut). I Lomma hoppade vi av cyklarna och tillbringade ett par timmar liggandes på stranden i solen och med havsbrisen mot oss. Det var så underbart härligt. Sen åt vi välförtjänt matsäck där också med plommon från Mårtenstorget. Vi pratade, ritade i snaden och hade det bra.
Sen fick vi lov att röra på oss igen - målet var att hinna till Bjerreds berömda glasskiosk innan de stängde, när nu det var. Vi fyra kom vi fram och fann till vår glädje att kiosken fortfarande var öppen. Vi köpte stora mjukglassar i våffla - den godaste mjukglass jag ätit. Så gräddig och fluffig, inte den minsta iskristall. Till konsistensen var den nästan som inkråmet i mumsmums, med fräsch och kall - tom luftbubblor. Så doppade jag också min i smält choklad. Ren lycka. Vi åt glassarna medans vi promenerade ut på bryggan (som är lång) och satte oss så småningom på bänkarna ute vid kallbadhuset. Där blev vi kvar ett slöag och njöt av solen som börjat sin bana neråt och av havet ljud och friskhet. Lite nettoplommon också - havet suger ju. Vi var rätt målvedvetna när vi började cykla hem och strax nog såg vi Lund - men det tog ett slag att komma framm - den skånska slätten. Min rumpa var inte vad den borde vara och jag har kommit fram till att sadeln min inte är vad den borde vara - stumm och hård inte snäll mot min ända.
Trevligt nog var inte kvällen slut där då vi gickl på kräftskiva hos Anne och fick äta kantarellsmörgosar också. Men vad jag var trött då efter en heldag utomhus, och så det spände i ansiktet av solen. SÅ jag gick hem rätt tidigt och somnade som ett litet barn. Så här skall man leva.
Sen fick vi lov att röra på oss igen - målet var att hinna till Bjerreds berömda glasskiosk innan de stängde, när nu det var. Vi fyra kom vi fram och fann till vår glädje att kiosken fortfarande var öppen. Vi köpte stora mjukglassar i våffla - den godaste mjukglass jag ätit. Så gräddig och fluffig, inte den minsta iskristall. Till konsistensen var den nästan som inkråmet i mumsmums, med fräsch och kall - tom luftbubblor. Så doppade jag också min i smält choklad. Ren lycka. Vi åt glassarna medans vi promenerade ut på bryggan (som är lång) och satte oss så småningom på bänkarna ute vid kallbadhuset. Där blev vi kvar ett slöag och njöt av solen som börjat sin bana neråt och av havet ljud och friskhet. Lite nettoplommon också - havet suger ju. Vi var rätt målvedvetna när vi började cykla hem och strax nog såg vi Lund - men det tog ett slag att komma framm - den skånska slätten. Min rumpa var inte vad den borde vara och jag har kommit fram till att sadeln min inte är vad den borde vara - stumm och hård inte snäll mot min ända.
Trevligt nog var inte kvällen slut där då vi gickl på kräftskiva hos Anne och fick äta kantarellsmörgosar också. Men vad jag var trött då efter en heldag utomhus, och så det spände i ansiktet av solen. SÅ jag gick hem rätt tidigt och somnade som ett litet barn. Så här skall man leva.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar