Foraten

Nyvaken (klockan gar en timme efter sverige sa det ar inte SA sent). Vi hade nagorlunda ambitiosa planer igar. Vi skulle ga och ata lebanesisk mat pa Edgware Road och sedan pa bio. Jag akte in och kopte biljetterna (£1 styck!) till "Walk the Line" vid Leicester Square och promenerade upp till Linus jobb via Totteham Court Road. Det var for ovrigt en trevlig promenad pa gator jag inte traskat pa forut. Stod bakom en man i en bokbutik som beklagade sig over galenskapen att man inte far ha vilket handbagage som helst (personlkigen foredrar jag besvaret framfor explosionen). Vi tog oss smidigt till Edgeware Road som var som en annan varld bara runt hornet fran Marbel Arch och andra snoffsiga kvarter. Nastan som att vara i ett annat land. Mycket burkor och sjalar over allt och butiker med nagon form av arabisk kost, den ena efter den andra. REstaurangen vi rekommenderats av Linus Lebanesiska kollega varionresssant. Den var inte alls inredd som en "arabkrog" utan mer som bilden av en frasch lokal i mitten pa 90-talet med bilder pa Hollywoodstjarnor pa vaggarna och Julio Inglesias eller liknande i hogtalarna. Behover de inte kla ut krogen till dne riktiga varan sa kanske den ar det. Dessutom var de flesta av klientelet till synes familjer och par/vanner av mellanostern ursprung. Kandes tryggt. VI bestallde in en 2-personersmeny for att fa prova pa sa mycket som mojligt. Och det fick vi med besked. En huvudratt, 7 smaratter, oliver, 7 baklavabitar och ett stort fat vattenmelon - och brod. Vi at och at och at. Maten tog inte slut. Jag at sa jag madde illa och knappt kunde ror mig - men anda fick vi skicka tillbaks fat med mat kvar pa dem. Hemskt men sant. Vi gjorde iaf vart yttersta for att det inte skulle handa. Smaratterna var smaskens: hommus, auberginrora, fallafel, sma kryddstarka korvar (mmmm), kycklingvigar i citron (saftiga som tusan), dodstarka potatisar och taboulleh (som jag hoppade). Tillsammans med det braserade lammet (som bara smalte i munnen) och kryddat ris (jul, pinjenotter och lammfarsbitar) och efterratten ar det ett under att vi inte repriserade Monty Pythons "Meaning of Life" Ni som sett den vet vilken scen jag menar. Vi gjorde ett riktigt forsok att ta oss till bion efterat. Gick tom av vid ratt station. Men tiden trot och allra viktigast vi kunde inte sitta ner i tva timmar och ha roligt for var matkonsumption kravde staende eller liggandes. Som tur var det inte jattadyra biljetter. Det var oerhort skont att komma hem och gora INGENTING.