En ny era

börjar nu. Jag är sedan igår Sambo och Londonbo på riktigt. Jippi! Och wow. Den senaste veckan har varit intensiv och galen och jag är så enormt, enormt trött i hela kroppen och huvudet. Får se om jag skriver ngt om den sedan eller låter den passera till glömskans värld. :) En sak kan jag dock säga: vilka vänner man har. Ni har varit så hjälpsamma och stödjande och rara. Det värmer så i hjärtat när jag tänker på mig. Och min stora sorg med att lämna Lund är att inte få njuta av ert sällskap mer till vardags och spontant. Detta är inte slutet, bara en ny och annorlunda fas. Men ni ska veta hur kära ni är mig. KRAM. Nu tar jag semester i två veckor och jag har ingen aning om jag kommer kunna eller vilja uppdatera mig. Vi får helt enkelt se.