ynklig

det är jag det. som om det inte räcker med att skriva hemtentan som inte lyckats inspirera mig än. jag var just hos doktorn som skulle ta en titt på mina leverfläckar (speciellt en har varit en orokälla på sistone). ingen av dem såg annat än "snäll" ut vilket iofs är bra nyheter. dock har jag en rätt stor på ett mindre praktiskt ställe som jag tänkte kunde vara bra att inte ha. läkaren höll med och på plats skulle den tas väck. utmärkt, förutom den lilla lilla detaljen att jag har en oerhörd sprutfobi. jag tycker jag allmänt är rätt vettig och no-nonsens. men sprutor får mig helt irrationell och bara tanken gjorde mig gråtmild. och så kom det, pang på rö'betan utan någon att hålla i handen, lokalbedövning och sedan ett snitt. jag låg och hyperventilerade och ville spy i min ensamhet. och egentligen är det ett väldigt enkelt ingrepp men för mig blev det stort. nu känner jag inte av vissa kroppsdelar och känner mig fortfarande helt emotionellt slut. ynklig och patetisk i ordens alla bemärkelser.